Kristus Konungens Vokalensemble framför h-mollmässan av J. S. Bach #

Av Samuel Eriksson

I Göteborg pågår sedan 2023 ett stort körprojekt under rubriken ”300 år efter Bach”. Detta är säkert bekant för läsaren eftersom vi också tidigare har tagit emot generöst bidrag från Svenska Katolska Akademien för de första konserterna i serien.

Den 15 maj 2025 framförs det verk som kompositören och publicisten G. F. Nägeli år 1818 saluförde som alla tiders främsta konstverk: Ankündigung des größten musikalischen Kunstwerkes aller Zeiten und Völker. Nägeli hade köpt manuskriptet till denna mässa, som det alltså var fråga om, av ingen mindre än Bachsonen Carl Philip Emanuel. Denne refererade till verket som ”Pappas katolska mässa”. H-mollmässan är på så många sätt oerhört speciell, ja oöverträffad. Det är intressant att notera att denna mässa är det enda musikaliska verk som det räcker att ange tonarten på för att identifiera. Säg ”h-mollmässan” och alla vet att det är Bachs mässa som åsyftas och ingen annan.

Denna mässa är en konsekvent och fullständig bearbetning av det latinska mässordinariets samtliga fem delar. Eftersom ordinariets fasta textled bearbetas succesivt är det en komposition på närmare två timmar. Till exempel består Gloria av åtta individuella satser och Credo av nio. Därav inser man att verket aldrig varit tänkt att framföras liturgiskt; det skulle bli en alltför utdragen historia. Däremot finns det enskilda satser som har sjungits inom ramen för mässans liturgi. Till exempel skrevs Sanctus ursprungligen för juldagens högmässa 1724.

Bach verkade inom den lutherska kyrkan i Leipzig. I början av 1730-talet hackade relationen med arbetsgivaren som hade uttryckt missnöje med hur Bach skötte sin tjänst. Bach sökte därför bekräftelse på sin kompetens från annat håll för att hans arbetsgivare därigenom skulle förstå att deras kantor inte var vem som helst. Bach visade stort intresse för det katolska hovet i Dresden. Den sachsiska huvudstaden och dess hov hade både resurser och intresse för god musik.

I juli 1733 reste Bach till Dresden i hopp om att få en hovtitel av den nye kurfursten, Friedrich August II. Med sig i portföljen hade han sin nyligen komponerade Missa, vid denna tid bestående av satserna Kyrie och Gloria. Dessa erbjöd han kurfursten med följande högtidliga hälsning:

”För Ers Kungliga höghet, detta ringa arbete som ett resultat av den vetenskap jag har förvärvat inom musiken, med den mest ödmjuka anhållan om att du ska bevärdiga mig att betrakta den inte efter dess ofullkomlighet, utan med ett högst nådefullt öga, i enlighet med din världsberömda mildhet, och så sätta mig under ditt mäktigaste beskydd.”

Faktum är att Bach inte skulle förlänas hederstiteln som hovkompositör till den sachsiska kurfustern och polske kungen förrän 1736, efter att ha smickrat August II och hans familj med en strid ström av hederskantater.

Då hade det ”ringa arbetet” förmodligen hörts minst en gång i det katolska Dresden, kanske vid det tillfälle sommaren 1733 då Bach kom för att överlämna mässan. Men inte heller ett framförande i det protestantiska Leipzig är uteslutet. Kyrie och Gloria på latin utgjorde en del av den lutherska vanliga gudstjänstliturgin vid stora högtider och speciella tacksägelsegudstjänster. Den kan t.ex. ha hörts i Sankt Nikolaikyrkan, också år 1733, i samband med att Friedrich August II deltog i en gudstjänst för att ta emot trohetseden från stadens medborgare.

Vi kan bara spekulera i varför Bach 1748–9, i slutet av sitt liv, utökade Missan till en hel mässa, med utgångspunkt i en sexdelad D-dur ‘Sanctus’ komponerad för juldagen 1724 och satser från diverse kyrkkantater; faktum är att mässan i h-moll, som den senare blev känd som, aldrig framfördes i sin helhet under Bachs livstid. Nästan två timmar långt var hela verket alldeles för omfattande för att framföras under en gudstjänst, vare sig luthersk eller katolsk.

Sannolikt är anledningen till sammanställningen den som också är den mest traditionella, aningen romantiska, nämligen att den åldrande Bach sammanställde mässan, utan motstycke i sin monumentalitet, inte för omedelbar användning, utan som en sammanfattning av sin konst: ett körverk motsvarande Der Kunst die Fuge eller Ein Muskaliches Opfer; ett andligt- och musikaliskt testamente.

Med projektet ”300 år efter Bach” har musiklivet i Kristus Konungens kyrka fått ett kraftigt uppsving. Detta har skett bl.a. tack vare Svenska Katolska Akademins generösa stöd. Den här typen av konserter ger på många sätt ringar på vattnet. Duktiga sångare söker sig till våra körer och det blir därmed möjligt att sjunga mer, bättre och oftare!